Stanna, tid, stanna!
Rusa inte, Ha inte så brått!
Dagen har bara börjat
och redan aftonen nått.

Skynda, tid, skynda
Stampar, väntar en evighet
En minut tar nästan en månad
i denna plågsamhet.

Så kastas jag i tiden
jag är inte i takt
dagen är länge liden
om jag ej är på min vakt

Så får jag otåligt vanka
och sedan rusa igen
först känner jag pulsen banka
glömmer sen tänka på den.

En indian på en flygplats sitter
han väntar på sin själ
som inte kan resa hastigt
väntar för att må väl

Jag måste också lära
att lyssna på min egen sång
och komma i takt och i tonart
hamna rätt någon gång.