Med sin arm förde hon vattenmassorna åt sidan
och veckade i samma rörelse de stora massiven
så lyfte hon sin hand och skiljde dagen från natten.

Över dagen satte hon solen att råda
och i havsdjupen tände hon livet.

I havsdjupen vaknade vi alla
och tvingade oss ut i ljuset.
Våta och blinkande mötte vi dagen.

Och hon såg att det var mycket gott.