Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sommarstugan

Jag längtar så jag kan dö
till min sjö
Jag fick aldrig nog
av min skog

Jag längtar
mina stigar
där jag minns varje gren,
varje sten
och mina hemliga, hemliga kantarellställen-

Sen växte jag upp
sen sålde vi stugan
någon annan springer där

men vet de om
att man måste gå bredvid stigen
när man kommit till den lilla björken?

Kommer de ihåg
att lägga tillbaka mossan
så att de nya svamparna
kan växa till?

Vem bryr sig om
mina hemliga, hemliga
kantarellställen?




Fri vers av Åsa Gustavsson VIP
Läst 188 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-12-09 06:29



Bookmark and Share


    Maria Malm
Allt fortsätter att existera, fast man lämnat platsen..kanske de förstått det där med stigen och kantarellställena..kanske de funnit nya..
2007-12-09

  Michaela Dutius
Härlig text som jag bara njuter av..\".men vet de om\"...generöst
2007-12-09

  thyra
Förhoppningsvis är det någon med samma känsla som du har för stugan som övertagit den nu, och då har de märkt att stigen egentligen går runt björken. Kantarellställena har nog också kommit till glädje för denne någon. En fin text som får en att fundera över sakers fortsatta existens efter det att vi har lämnat något ifrån oss.
2007-12-09
  > Nästa text
< Föregående

Åsa Gustavsson
Åsa Gustavsson VIP