Ser på brandnävan
med milda ögon:
Tänk att du kan leva i dessa karga brandrester
och ändå blomma!

Ser på ärrade armar
med ödmjuk vördnad:
Vad har du inte levat igenom
av mörka och karga tider?

Ser på tårfyllda ögon
och smeker håret:
Nu kan du gå framåt
och blomstra i solen!

Dina ord
väver ett grönt nät över askan
dina blommor
fångar solljus och ger det vidare
dina rötter
kan ta näring ur sånt som andra fruktar
och göra det sämsta till något bra.