Ni vet hur de är- pelargonerna
som man tog in när frosten kom...
De står där med sina torra fötter
i den torra jorden och hänger med sina vissna löv

de vrider sig lite hopplöst mot fönstret
för att lukta på en aning ljus
och så undrar de kanske ibland
om det inte ska komma nåt vatten idag heller...

Så en dag i februari eller mars måhända
ser man nya skott i vecken och upptäcker att plantan
skjutit i höjden och blivit lång och ranglig på trots-

Då får den som belöning ny jord i krukan,
frisering, sol och näringsvatten!

Tackar med gröna blad och knoppar överallt
och lever upp!