Jag sträcker ut min hand
till dig okända människa
genom natten
och genom alla många hundra mil
av dimma
Genom natten
denna kärlekens manifestation
som är Valentinus eget dygn.

Det känns att jag inte når
jag når inte fram
och jag vet ju inte
hur mycket ska jag se
och vad får jag blunda för
när domen ställs:
Skyldig!

Varför ropar du ut i rymden
Hjälp, jag gjorde det!
Nu är det sent,
kanske för sent.

Varför hörde jag din röst
genom landet
bara för att nå ett
låt mig bara vara?

Jag tänder i sinnet ett ljus
som får lysa dig genom natten
och ber att någon andas
hela natten åt dig.


Jag sträcker ut min hand
till dig okända människa
genom natten!