Jag såg att du var rädd
men beslutsam på nåt sätt
och du tackade nej
till erbjudandet

Så du gick dit helt själv
och jag fick komma nästa dag.
Jag visste inte vad jag väntat
men det var fel.

Inga gråa korridorer
inga svarta rum
inga tåtassande sköterskor
inga slätbäddade sängar

Jag kom till dig, du bjöd på kaffe
som om det var ditt eget hem
och där vid bordet - kompisar,
du skrattade med dem...

Sen bad du tjejen om broschyrer
hon jobbade nog där
och vi satt i ditt rum
och läste på.

Du kunde redan allt
och jag, jag kände mig dum...
Men nu efteråt ser jag
att du lugnade mig.

Det var du som tröstade
som lärde och som varnade
och det var du som förberedde mig
på det som skulle komma.

Sen frågade du om jag ville
ta hand om dina blommor
och det hade jag ju redan sagt
så jag fick dina nycklar.

Jag kom med posten varje dag i början
Jag minns hur rädd jag var
att någon skulle se mig då
på väg till Onkologen.