En dag vid din dörr
mötte jag din mamma
hon hade glömt
att du hade kur

så vi gick på café
satt ner och pratade
och jag kände
att hon förstod.

Vi kände likadant
att det var svårt att trösta
och att behöva tröst
nära dig

och vi grät en skvätt tillsammans
och skrattade en stund
och gick stärkta
åt var sitt håll.

Vi älskar dig båda två
på var sitt sätt
och har båda en rädsla
att förlora just dig.