En gång tyckte jag om dig.

Finns inte mycket jag inte hade gjort för dig,
om bara du hade bekräftat det lilla jag hoppades på.
Visat mig vilken väg att gå.
Men det gjorde du inte.

Så här går jag nu,
längs en annan väg.
Utan att titta tillbaka.
Utan att undra vad som fanns
vid slutet av den andra.

Och det känns så bra.