Nu har vi övat med flit på jamber i rimmande rader.

Några har skrivit sonett och många har provat på haiku.

Det går en våg i vår sajt, en längtan till tvingande former:

"Hur kan man säga nåt bra och sjunga en sång utan toner?"

Det är en särskild sorts konst att benhårt ha styrsel på rytmen.

Förr var man mästerligt klar och lekte med lätthet med orden-

Nu har vi tappat vår tro på andningen eller på pulsens

slag som vi föddes inunder, den som gav livet vårt syre.

Arvet vi fått är en blandning, mången är diktkonstens fader

störst utav alla är den som växlar helt lätt mellan stilar...

lite av Japan och Rom och lite av Grekland och Island .

Sist vill jag säga dig att det spelar ju ingen teater

hur man än skriver sin vers. Det enda är vad du vill säga;

Ge bort en tanke till nån så har också du gjort ett storverk!