Mormor hette Nanny Katarina.
Hon var släkt till morfar.
Hon skulle bli sköterska.
Gick i skola.

Så kallades hon från studierna.
Hennes släkting behövde hjälp.
Änkeman med fyra småbarn.
Självklar uppgift.

Mormor och morfar gifte sig i svart.
På kortet ler hon som MonaLisa.
Ingen lek i livet.
Arbait.

Men morfars stränghet bet inte på henne.
Hon sjöng frireligiösa sånger
och födde barn efter barn.
Fostrade 16.

Nanny Katarina den starka symbolen
för självständighet mitt i ödmjukheten.
Sickade strumpor till alla söner
och sydde skjortor.

Men hennes bästa stund på dagen
var vid disken efter middagen.
Händerna i baljan diskade själva
och mormor fick tid att be.

En gång i min ungdom
fick jag en komplimang av min kusin.
"Du är lik farmor Nanny." sa han.
Det vill jag gärna vara.