Varför
är somliga dagar blå
och somliga alldeles röda?
Varför är stigen så svår att gå
så fötterna börjar blöda?
Varför är molnen så mörka och
fyllda med vatten
och stjärnorna alltid så ynkligt små
i natten?

Varför är ensamheten tung,
så oändligt tung att bära
och sorgens smärta så ytterst svår
så oerhört svår att lära?

Varför finns det i detta mitt land
så många som inte ser någon hand
som kan dra dem upp på trygga land
när de drunknar?

Jag ville att kärlekens röst nådde fram
till ensamma rum,
till den som är stum
av sorg och av ångest och längtan.