Ordklyvande skruvade metaforer
dansandes i dimmiga bergens sal
lövsmekt bal och vinden håller tal
i de förgängligas rike med en . . .
stämma så sakral

och i djungeln svingar sig Tarzan
över vattenytans blå spegel
med sin Jane ständigt i tankarna
under lurar krokodilen med vassa tänder
och ganska utsvulten

Fantomen i trikåer så grann funderar på
att emigrera till USA ta mig fan
för bara fantomer bär mask
och där bor så många fler
som han kan ge dask

Men i landet utav överflöd
där vaknar Kalle Anka upp
först trodde han att han var en tupp
men Kajsa övertyga ankan
att dammen var hans hem

Slutkläm:
Det är inte lönt att stoppa huvudet
i sanden . . . och rytm är inte det samma som
att en låt är bra . . . men vi känner och vi lever
fortfarande dag för dag . . .