Länge sen din klocka klämta,
länge sen nån hört guds ord,
inom dina väggar kala,
stod en gång ett altarbord.
Präst i skrud och bänk på rad,
psalmen eka mot fasad,
nu hörs bara vinden viska,
genom tomma fönsterhål.

All din prakt är borta nu,
plundrad står du kvar.
Golv och väggar saknar du,
men klockartorn du har.
Nu bor bara vindar här,
i kyrkan folket höll så kär.
Och ingen minns ej längre vad
som hände med din grå fasad.