obegripliga lager av dig
ligger stilla över dagar
bevakar mig ständigt
och jag flyr in i skuggor
där kärlek saknar liv


som en rosenkrans
flyter min ängslan
över havens land
och vid resans slut
söker jag igen
din kärleks varma hand


beöker tidens flod
där min nakna längtan
skyls av hoppet evigheten skapar