jag accepteras eller attraherar
accepterar eller attraheras
varför finns inget där emellan?
jag drar mig undan
livet
om nu livet är andra människor
om det finns riktig vänskap
som i
bilden jag hade av vänskap

det vet jag inte om det gör
ibland växer sig cynismen sann och stark
det finns narcissism
som speglar sig i romantik
och så finns det acceptans

det är farligt att gå obehandlad för länge
då förstörs ens psyke successivt
men mot vad har jag nekats behandling?
Mot livets råhet finns ingen behandling
den enda boten är att det tar slut
romantiken kan jag knarka på
mellan varven
ibland får jag nämligen stark abstinens
efter något gott, efter något som liknar ljus
och andrum