Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Eko

Den ton som sakta andas i panflöjt

dimmornas väg mellan klippsprången

den kallas närhet.

 

Den ton som drillar mot höjden

bär hoppets fröjd mot framtiden

den kallas jubel.

 

Den ton som ekar i bröstet

låter livet spritta vid tanken

den kallas minnet.

 

Den ton som skälver mot slutet

i det ögonblick tårarna bryter ut

den kallas längtan.




Fri vers av Åsa Gustavsson VIP
Läst 330 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2008-04-12 07:46



Bookmark and Share

  Eva Enjebo/Drugge VIP
Å vad härligt, jag hör musiken
2008-04-13

  Gunilla VIP
Alla dessa toner
varje mänska når
varje mänska förstår
varje mänska berör!
Så underbart diktat!
2008-04-13

  Rachel Roth
det finns en ton i din text som djupnar vartefter
mycket berörande...in i märgen
2008-04-13

  Elaine.S VIP
Underbar läsning, den här hade jag missat. Känns som om man blir buren och bara vill vara kvar i stämmningen......
Bokmärkes och applåderas
2008-04-13

  Moniqa
På slutet--det känns som ett kärleksfullt men vemodigt på nåt sätt... så där att man ler men vill låta tårarna rinna och hjärtat känns varmt men ändå lite stött i kanten.. svårt att beskriva...fattar du? knappt jag gör...svår känsla att beskriva..men den är värdefull Brukar sätta på Kate Meluas låtar och lyssna ibland för att få tårarna rinna med ungefär denkänslan =) *kraam* du är outstanding på att väcka känslor... bara så du vet =)
2008-04-12

    S.p.o.f
mmm.. Snyggt formulerat och bra skrivet.
2008-04-12

  Kristina Wallbing
Med stor insikt beskriver du något om livets förutsättningar. Vackert!!
2008-04-12

  Per Rydberg
Jag vill bara ge dig det spontana som kommer när jag läser din dikt- det klingar av pånyttfött liv! Härligt hoppfull!
2008-04-12
  > Nästa text
< Föregående

Åsa Gustavsson
Åsa Gustavsson VIP