Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

fem minuter är någons livstid


så lätta fingrar
snubblar över mina
och med natten i ryggen
och ungdomsfylla i luften
böjer du dig fram och säger
att du vill vara med mig

fem minuter senare
är du med någon annan

*

på vägen i mörkret
dina ögon vill dra mig bort
men jag fortsätter gå
vet inte vart jag är påväg
bara famlar i små fläckar av
ljus du lämnade efter dig
när du valde att lämna mig

*

jag

öppnar ögonen
knyter näven &
slår bort det onda

men

inte ens mitt blod kan hålla sig
under mitt skinn på samma sätt
som du tog dig rätten att göra

*

det tog dig fem minuter att glömma
något jag kommer minnas hela mitt liv




Fri vers av inutimonster
Läst 625 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2008-05-01 23:03



Bookmark and Share


  aol
så stor år din sanning gillas verkligen bra poetat
2008-05-14

  Ola Rydberg
Bra dikt
som fångar mig direkt
du har ett skönt flow
2008-05-11

  Patrick K
jordnära och igenkännandefaktorn är extremt hög. du är grym!
2008-05-08

  Fineshrine
å shit vad fint! du skriver så målande, så otroligt vackert med helt utsökta ordval. den här var någonting större. du är begåvad, verkligen! ta vara på det :)
2008-05-03

  korpfjäder
Det här, att kärleken är så sårbar är väl det som får oss människor att bli kalla, avståndstagande... avstängda. Din text påminner mig om den verklighet jag själv tagit avstånd från.
Eller möjligen är jag i en annan del av livet. I alla fall inser jag, att jag valt bort möjligheten att bli sårad på det sättet Gillar att läsa sånt som berör så!
2008-05-02

  camillala
jag bara älskar den här
du kan verkligen konsten att
skriva något vackert
ur det värsta som finns
fuck kärlek
älska jennie!
2008-05-01

    Oprofessionell
kärleken gör förbannat ont ibland
2008-05-01
  > Nästa text
< Föregående

inutimonster
inutimonster