det där ljudet av hur världen tystnar
hur andetagen klibbar fast i tapeten
och aldrig når mina hörselgångar

då bilarna köar på storgatan med
gasen uppkörd i chaufförernas halsar
och man hör inte alla skrikande bromsar
och hur folk tutsignalerar jyskmelodier
för trafiken hör man bara
när den står helt stilla

ja ni vet när man pratar med någon
om något man inte kunde bry sig mindre om
kanske gardiner från ellos eller blodprov
och man hör allt utan att egentligen lyssna

det där ljudet av hur någon klampar in
i trappuppgången och hur dörren stängs
för det gör den alltid
den stängs alltid
det vet man innan man hör det

ljudet av ingenting
ljudet av det vardagliga
det som inte betyder något

som någon slags ljudlig tystnad

och det är då man kan andas i tapeten
istället för i sina egna hörselgångar och
om man lyssnar riktigt noga kan man höra
blodtransporter och tarmknussel och hur
själen spyr galla över mitt gamla liv
min försvunna värld

och fan vad jobbigt det är när ingen hör
när ingen hör hur jag skriker i kudden
hur jag gråter i badkaret och hur jag
dunkar huvudet i hallväggen

ljudet av ingenting
ljudet av det vardagliga
det som inte betyder något

(jag vet att jag svamlar men det spelar
ingen roll för vad jag än skriver om så
kommer ni ha glömt det imorgon

som om hela jag är försvunnen
som ett jävla antlantis eller ännu värre;

att jag inte ens finns)








det där ljudet
dör i era öron







(jag

dör i era ögon)