vi ligger bredvid varandra på hans säng,
pratar på om just ingenting och för första
gången lägger osäkerheten beslag på mig.
hans andetag fyller mina hörselgångar med
cement och jag kan känna hans hud bränna
tätt mot min. jag ber en tyst bön så högt jag
bara kan, den ekar mot mina tinningar;
snälla kyss mig, kyss mig nu. ta tillbaka
alla misstag och gör det rätt. gör oss rätt.
tveksamt trycker han sina läppar mot mina
men ingenting blir rätt, inte ens lite.