när mörkret drar fram
lömskt och förrödiskt
sluter du din hand runt det frusna
värmer min vilsna själ

din godhet lyser igenom
alla demoner
skräcken som letar sig fram
tar du bort med dina ord

är så tacksam för dig
för din vänskap
för allt som du ger mig
genom att finnas
hos mig

du ser mig
den jag är
lyssnar tålmodigt
när jag tänker högt
förvirrat oroligt

du lugnar mig
med dina tankar
ditt vackra språk
så äkta går du in
i det innersta

visar mig vänskap
som den ska vara