jag undrar om vi kan gå ut ikväll
jag kan push up och du kan pull down
vi kan hålla varann i hand o gå downtown
du är en wannabe-me och jag är ingenting

i samma badrum bredvid samma hall
din panna blänker och jag gråter och du
säger att jag inte varit mig själv på länge
och jag stirrar i spegelögon som inte
vågar kolla tillbaka, drar upp min mascara
och anfaller fransraden, sneglar på dig och
nynnar maybe it\'s maybelline

musiken pulserar i mina ådror och vibrerar
mina kväljningar, får promillet att skutta
i kroppen när jag tuggar någon annans saliv

det är svårt att låta bli att hoppas att du ska
uppenbara dig där i mörkret som jesus i
fårakläder redo att ta mig hem
men jag har inget hem och inte ens illusionen
när jag luktar i din nacke får mig att glömma det

jag tar en främling i handen och hon leder mig
uppför snorgatan, sympatinyktrar med mig i mörkret
och håller i mitt hår när jag kräks upp partykänslan
i ett dike fyllt av ölburkar och mcdonaldspåsar

minns att hon frågade vad han hette
som om varenda flicka behöver en pojke att gråta över
och jag sa att jag är för fan lebb och hon kysste mig
i pannan och släppte av mig vid fel hus

jag önskade att jag tagit hans namn i min mun och
blåst i hennes öra men istället stod jag stum och
drunknade i hennes fotspår när hon vände mig ryggen

jag som trodde att jag kunde bli varenda tonåring i
den här jävla stan men jag var ju aldrig som dom
och jag blir ju aldrig dom




jag blir ju aldrig klyschorna jag skapar