går längs gränsen 
sveper över  vakttornet
ögonen jag känner letar

talar i tungor över öden ofödda
timmen är sen och lyktor tänds

vakter tynger sina steg i natten
låser grindar öppnade

på den trampade stigen hörs sveken
men i gryningen löser åskan upp sitt hår
låter det falla genom himlens tårar

se hur kärleken letar sin befrielse