tryck en fiskpinne i ögat på mig
spetsa mig på ditt paraply
jag är inte poet och
inte människa och

jag vill ha kärlek som alla andra
men jag behöver bara någon
som håller om mig, yes
i'm always up for fiction

det är enkelt att förstå
att man aldrig kan förstå mig

du har sprickor i din hand än
och allt jag kan tänka på är hur
det vore att glida ner i dom men
jag minns bara sprickorna
inte händerna som var så vackra

du behöver inte älska mig
det räcker om du upplever mig
och du kommer att förväxla det
jag vet det
det är lätt gjort

vi kan spela playstation hela natten
och du kan krypa ner i min pyjamas,
jag kan få användning av att jag alltid
rakar mig så len och du kan ge mig
komplimanger för sånt som är sant

sen lämnar jag en längan
på din kudde så du alltid
hittar tillbaka när jag går bort

jag lyssnar till suset av efterspel i magen
det låter som brustabletter i diskmaskinen
eller klicket när torktumlaren stannar och
jag tänker på någon som kan fylla ut mitt liv

någon är aldrig du
och det är det som får mig
att längta så mycket efter mer
efter nytt efter någon som säger
att nej, det här är inte fiction at all
det här är en film på riktigt och du är
julia roberts fast med ljusare hår

jag väntar på någon som kan förstå mig åt mig


















jag tror jag väntar på en vän