Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

för sent för syskon


där stod jag vid prick åtta i din hall
och stampade när du sprayade
hårspray över hela dig och hela mig
och det klibbade obehagligt i gommen

vi brukade drömma om att din mamma
och min pappa skulle gifta sig så att vi
fick bli syskon, fastän vi bråkade hela tiden,
för jag ville så gärna ha din mamma och
din storebror och ett syskon som du

vi satt ute på er altan och pratade om
bh-ar, michaelas alldeles för långa armhår,
mens och brunsås, din mamma lovade att
hon skulle lära mig göra brunsås och en
blick oss emellan sa att hon menade mer
"du kan prata med mig om det är nåt"

ibland önskade jag att jag gjorde det

och vi sov över till och med när det var skoldag
- jag glömmer aldrig den dagen, vi fick sova
i din mammas dubbelsäng, äta kycklingvingar
från mcdonalds och vara uppe hur länge vi ville

ibland när du var hemma hos din pappa
så satt vi utanför på en stor sten och pratade
om saker vi aldrig sagt till någon annan
saker som var för stora för så små barn att bära

sen helt plötsligt
utan förvarning

kom högstadiet

***

det kändes så konstigt att våra föräldrar
började umgås långt efter att vi slutat att
ens hälsa på varandra, men det var ingen
särskilt långvarig vänskap, för en dag

helt plötsligt
utan förvarning

var hon borta

***

det är för sent att söka upp dig
för tidigt för att prata minnen
vi är främlingar nu och allt vi vet
om varandras liv är sånt vi hört
från andra och ibland undrar jag

undrar om du vet att din mamma var
mer mamma för mig än min någonsin varit

undrar om du vet att jag lärt mig göra
brunsås nu och att jag tänkte på
din mamma precis hela tiden

och att jag faktiskt

ibland

tänker på dig




Fri vers av inutimonster
Läst 718 gånger och applåderad av 41 personer
Publicerad 2008-07-27 20:45



Bookmark and Share


    mr cloud
åh....
vad vackert !
och sorgligt !
du skriver helt underbart !
2008-08-13

  Mona*
Väcker minnen till liv. Jag tycker väldigt mycket om den här texten. Vännen som man saknar men det är inte läge att ta kontakt, mamman som såg. I mitt fall dog hon. Men jag gav henne en gåva, 20 år senare.
2008-08-09

  Bevingad
Jag tror detta är det bästa jag läst utav dig. Otroligt bra dikt som känns skapad utifrån brunsås och minnen från förr. Känslosam till tusen!
2008-08-05

    ej medlem längre
Fantastiskt vackert skrivet, man läser o njuter, som vanligt, bra!
2008-08-04

  lolly
men shit. vilken fantastisk text! jag älskar alltihopa och jag känner igen det där med bästa vänner som slutar som främlingar.

ååh, så brabrabra.
2008-08-04

  camillala
fan det bästa jag läst
2008-08-02

  Junibarn
Åh aha. trodde först det var två halvsystrar. men sen fattade jag.
denna var bra, skitbra, det var nog ganska länge sedan jag läste dina texter men den här var en av dina bästa. Hur fasiken har du lyckats få så många applåder? Du kan ju ge några av dem till mig. :)
2008-08-01

  julia.s
åh. jag är tårögd.
2008-08-01

    Tea Alex
Åh så fint! Ja det är mkt som ändras mellan mellanstadiet och högstadiet, vänskapen är så intensiv i den åldern. En del kompisar hänger med, en del förlorar man.
:)
Vackert!
2008-07-29

  Michaela Dutius
En mycket vacker minnesdikt -om tiden som var...om mammor och pappor...och allt det som är så viktigt...
2008-07-29

  Anguis
Första delen av texten påminner om min egen barndom. Snyft...du är duktig på att beskriva detaljer. Jag tänkte på mina vänner före högstadiet. jag tänkte på högstadiet. Jag tänkte på efter högstadiet. Min var väl mer våld då. Men. Ekerö - det var en fin tid, det var en jävlig tid. Du är duktig blondie. Du...jag vill se dig beskriva ting ovanför dig själv!
2008-07-29

  isidore
man kan säga att du är en bejakande, iaktagande författare, jag, jag är en sådan som jagar iaktagelsen men hinner aldrig ikapp. jag skulle hellre skriva som du, det skulle spara min hjärna.
2008-07-28

  korrigerad
bra beskrivet!!
känner så väl igen mig. man kände varandra utan och innan och plötsligt vet man ingenting om varandra längre. som två totala främlingar... livet är allt bra konstigt.

jag har funderat på en sak.. tror att det kan vara så att om man varit RIKTIGT nära vän med någon och sedan gör något så att det aldrig kommer att bli som det varit igen.. att man då väljer att helt säga upp bekantskapen just därför att man inte vill se en ny person ta ens plats, på något vis. att man helt enkelt måste vara sådär himla nära eller helt enkelt inte alls. förstår du?
2008-07-28

  Carola Zettergren
Rysfryser i värmen...så himla fint skrivet..stämningsfullt rakt på och så nära..och dina suveränt underbara formuleringar...och visst minns man!!!!!
2008-07-28

  korpfjäder
Såntdär vill jag läsa mycket.
Älskar att det finns människor som i det fördolda varit så viktiga.
Och älskar att det finns människor som kan skriva om det.
Jag tror att det finns många, många som har "mammor och pappor" utanför familjen, och som överlevt, hämtat kraft, glädje, kunskap - där man "inte ska" - varför man nu inte ska det vet jag inte, men det tycks skamligt, att familjen inte "räcker" Som om en enda familj någonsin skulle kunna räcka till.... Det behövs en by för att fostra ett barn....
Som sagt. Jag vill läsa många sånahär texter. Och du är såklart lika bra på det här som på allt annat jag läst av dig.
2008-07-28

  notsomad
fyllt med borttappade saker men ändå glädje..underbara ord om underbara minnen..snyggt
2008-07-28

    Nattviol
du har ett fenomenalt sätt
att förmedla ögonblicksbilder
känslor och vardagstankar
som bara går rätt in!

och denna.. ungdomsvänskap
som plötsligt suddas ut
av outgrundliga anledningar

skriv en bok, skriv två -
du får läsare, jag lovar!

; ))
2008-07-27

  bo.rackson
Som livet sjölvt - vännerna kommer och går - ideligen...
M.
2008-07-27

  ÅsaLena
Me like!
En text att känna igen sig i
Vackert, vardagsnära och gripande beskrivet!
2008-07-27

  Desert dust
vackert, nostalgiskt och fyllt av fantastiska små detaljer. den bär en sorglig underton och jag kan känna igen känslan av att bli främling med någon som man delat sin värld med vid en tidpunkt i livet.. det gör ont. du gör bäst.
2008-07-27

  Lena Krantz VIP
Mmmm tänk vilka minnen en brunsås kan väcka!

Människor kommer och går i ens liv men egentligen kanske vi inte är gjorda för det!

Mycket bra och välskriven text!
2008-07-27
  > Nästa text
< Föregående

inutimonster
inutimonster