plötsligt känns allting bråttom
nej, fel ord,
angeläget

plötsligt inser jag att jag har en massa liv
att ta igen
tomma dagar att kompensera för

möten att förverkliga
kontakter att återuppta
kärlek att utsråla
och insupa

sinnen att använda

plötsligt känner jag lust
och pockande kliande otålighet

vill inte slösa tid på någonting dumt
aldrig mer
och det dummaste av allt är ensamheten

den ofrivilliga

jag har levt mitt liv alldeles spegelvänt
allt jag trodde jag var
var jag inte

allt jag trodde jag inte var
var jag

plötsligt händer det...