Med så mycket vidgade vyer
som hjärnan någonsin kunde spara
överväldigades jag över att jag

fortfarande kunde tala . . .

Och när orden blev till vers
kämpade jag mitt i denna pers
att försöka att skriva ner . . .

orden som blev allt fler

De sprang ut ur mitt minne
som guldstänkta kalvar
nu tänker du förståss

att jag bara babblar . . .

Men betänk ögonblicket av skapandet
och försök se bokstäverna som kapades
och sakta återskapades

mellan versaler och punkter
skrev jag ännu ett frågetecken . . .?

Och frågan var öppen, faktiskt ganska sann
när jag raderade den ur huvet
i tankens bana den sakta försvann

 . . .  Vad var det nu jag skulle skriva?

. . . . ? ? ? . . .