snubblande nära upplösningen
råkar jag min kärleksskugga i dina armar
bryter linjen tecknad så rak

vill stanna i det skimrande ljuset
men den förbjudna gränsen är kvar

ville ha dina ords värme
får intellektets famn
och det blöder igen
det sår jag gömde så väl

snälla låt mig passera ur din cirkel