vad var det som gjorde det så starkt den här gången

som jag satt och väntade på bussen

färgerna så intensiva att det sved

regnet hängde bakom blåsvarta moln

avvaktande

i en kupa av stillhet lyste solen

tände levande eld i lönnarna

asfaltens fuktiga glittrande yta

markerade en gräns

bara ett steg

och jag hade gått över in i den andra dimensionen,

så kändes det

mitt hjärta växte,

ville sprängas

om jag hade varit en riktig koltrast

hade jag sjungit obehindrat

nu lät jag ögonblicket sjunka in sakta

som när man öppnar en flaska kolsyrat vatten

så att smaken ska stanna kvar

ingen var där men jag

och närvaro