Vänd till en annan

med lyssnande hjärta

vågar man stundom

blotta sin smärta

lägga på bordet

de tommaste händer

livet och döden

kaotiska stränder

dem havet fått skölja

med piskande vågor

dem elden har  härjat

med svidande lågor...

Där i den närvaro

lyssnandet ger

inför de ögon 

ej blott ytan ser

finner jag ord 

för min djupaste sorg

öppnas en port 

till min slutenhets borg.

Där kan jag vandra

samman med dig

som inte går under

samman med mig.

Där kan jag hämta

ur djupaste brunn

de minnen jag gömt

får ljud ur min mun

så blir de benämnda

som verkliga ting

satta i sammanhang

i livets ring

den cirkel som verkade 

stängd och sluten

den vandring jag trodde

var ödestungt gjuten.

Där öppnades porten, 

nu står den på glänt

så jag kan gå ut igen.

Nu har det hänt.

Den frihet som slår

i mitt lättade hjärta

kan bära min glädje

min sorg och min smärta

så tack för ditt lyssnande

modiga öra

som fanns där för mig

utan att göra

nåt annat än vara

helt nära den dörr

som jag inte vågade

öppna på förr.