detta fula misstänksamma

missunsamma avundsjuka

trista blåa och svartsjuka

som en massa sotig kol

smutsar ner mig drar mig ner mig svärtar

osar surt som svavelgas det smärtar

tänk en dag när jag kan släppa taget

om vad andra gör vad andra tänker

känner eller har tillsammans 

utan mig men unna dem

en stunds gemenskap även utan

att jag själv är där som världens centrum

för jag själv är här ett centrum 

i mitt eget liv med mina grejer

hjälp mig tänka så för då kan jag få vingar

flyga över skogar över sjöar

flyga fritt mot mina egna horisonter

obunden och fri med egna drömmar

inte släpa runt på säcken full av kol

det blir skönt jag längtar redan

så när tanken finns jag känner att jag lever

lever i den att det redan är så

lättare att leva nu än nyss