där infäster revben i den korg som bär

ditt bultans hjärta som där värker andetag

och längtans eld som efter slag

som efter slag

som längtar efter slag ett slag

då knyter du i vanmakt dig till sten

du glömmer be

ditt dagliga rosarium

så stelnar leder värker ben

så vissnar andningen

så dröjer vår

men innan nästa tanke hörs

ett eko

den efterklang av röst

som inte sjöng

men viskade i drömmen

som nynnade en ton en ton till tröst

nu tinar isen bryter bröstets krämpor

nu vaknar sträcker sig du ledas loss

så syresätts du hjärtat slår

du  smids som järn till nya skäror

att skära gräs och röja sly

du bygger vägen låter morgon gry

mot längtans vankelmod ett dagsverk botar

som nyckel mot ett otal slutna lås

då smörjes olja vin och vatten gjutes

så rosor strös för vindarna 

strös rosor ut för kärleks skull

det är en väg av rosor

av rosor strödd