I själens öga stod stiltjen djup
jag formade en vind av längtan
och seglade ut,

ut från själens plats
vid kajen jag kastade loss

jag seglade över minnens hav
till stormande minnen
av det som

VAR   . . .   j a g

då plötsligt vindarna gick i kvav
där satt jag mitt emellan
himmel och hav

som en som blivit utkastad
strandsatt i ett snäckskal

då sången uppfångades i sinnens djup
dina toner fick mitt innersta att brista

och jag kände något som jag
uppfattade som GUD

broar brast och nya byggdes
när åter vindarna fångades
och själsligt möte i hemmahamn

förenade livet
på ett nytt plan . . .

Hjärtats melodi sjunger
till vindars längtan . . .