Vindarna bär barnet inom
nattens seglare förs framåt
i tomhetens mörka natt
mellan glimrande stjärnor
smälltes vinterns första is
och fogarna sväller
allt därinom
i ett hjärta av is

frusen förbränner
tankar av tid
allt medans vi lämnar
jordeliv

och seglar ut mot
ensamhetens längtan

moder jord omsluter
håller kvar barnet
av jordeår kommet

och visst finns vi kvar
inom drömmar av leende