kommer det vara såhär jämt?
andetag som klibbar, lim mellan
olika fingrars klädnad, två tungor
som tigger om sammansmältning?
nej. troligen inte, definitivt inte.

jag hatar att du aldrig ljuger,
vet du hur svårt det gör allt?
jag önskar jag kunde öppna min mun
men den dammar sönder, tungan har
fastnat i gommen och jag minns inte
längre hur man vibrerar sina stämband

så jag glömmer
drar igång musiken på högsta volym
vilar mig på pulsen, låter tankarna
hållas på plats med ljudvågor av stål
tänker att det som finns därinne
är för stort för att delas

kanske älskar jag dig inte trots allt,
kanske är jag en simpel kropp
byggd på hormoner som dansar
efter dina rörelser

kommer det vara såhär jämt?
andetag som klibbar, lim mellan
olika fingrars klädnad, barnet
jag har i halsgropen som skriker
och skriker efter kärlek?
nej. troligen inte, definitivt inte.

jag hatar att du aldrig ljuger,
inte att jag alltid gör det

förstår du?

det är jag som är fucked up
och det är bara en tidsfråga
innan du inser det