Diffusa i eftermiddagsmörkret
Otydliga i sina konturer
Oigenkännbara

Möter mig de grå gestalterna
I fuktigt grådisiga skepnader
Kanske mina grannar.

Under gatlyktornas ospecifika sken
Blir skuggorna än suddigare
Och ansikten finns inte.

Anonymitetens befriande möten
Försiktiga nickar bara
På väg till och från

Och hopkurade inne i våra raggiga jackor
Våra fuktigt konturbefriade lurviga
Håller var och en sin egen värme.

Larvar hem igen med tunga
Fuktdrypande oläsbara kassar
Konsum eller ICA?

Njuter hemkomst i tystnad
Ögonen fullständigt skonade
Från klar och bländande vintersol.

Kryper inomhus och kurar
Fyller kyl och frys
Och tänder ett ensamt ljus.