Du är vacker när du sitter ner, du är vacker när du står, men vackrast är du när du ligger ovanpå mig. Du spänner underkäken för att du koncentrerar dig så mycket. Mina händer är på dina stenhårda ben. Du ser så allvarlig ut, som om du försöker försvinna in i mig helt. Mitt hår kittlar din mage och ditt ansikte drar ihop sig till det sötaste jag sett - ditt skrattansikte. Du har olika skratt, ett när man kittlar dig, ett när du tycker något är roligt. Jag kan dom utantill. Du håller om mig efteråt, min mage bultar och värker. Dina andetag blir tunga. Du är så söt när du sover. Inga snarkningar. Inga drömmar. När du vaknar pussas vi. Du kysser mig så som jag vill bli kysst, våra tungor som möts på mitten, lugnt, trevande. Sedan äter vi frukost. Du gör världens äckligaste mackor, ägg och majonäs-försäljningen skulle helt klart avta utan din hjälp. Du ser frånvarande ut, tänker på något matematiskt problem. Själv tänker jag på nyss. På hur jag vill ha dig igen. På hur våra barn kommer se ut. Din hand fångar upp min under bordet. Jag älskar dig, säger den. Jag trycker den hårt.

Du säger att vi är som syre och väte i en vattenmolekyl.
Pirret i min mage förflyttar sig ner till mina knän.
Vatten är livsviktigt, du vet, säger du.
Jag vet, svarar jag allvarligt.
Jag vet.