regnet är vitt
och rinner in i något
som finns i mig och
bor i mig som en
tumör gjord av människa
strax innanför huden

och där vill jag tala om för dig
hur det forsar i mig
vita våldsamma hav
och hur ont det gör att känna så
men hur skönt det är att känna

hur jag pressar pennor i handflatan
och inte alls för att skriva
utan för att forma en liten grop där
som på något sätt bara tillhör mig

och när jag vill skriva
så ska jag skriva dig
en värld där jag är vild och verbal
och om allt som finns i mig som
jag helt enkelt inte kan leva

fast på något sätt är jag stolt
över alla sidor jag har som människor flyr;
på något sätt är det allt jag är och det
gör mig till min, och jag är min egen

så har det alltid varit, förstår du?
vitt och tomt som döda älskare
som en mamma som kastat sitt barn

jag

är
bara
min