du kunde öppna mina handleder
genom bara en lätt smekning,
jag låg öppen som såren på vägen;
sprickorna i asfalten, och längtade
som gatorna i december i väntan på vitt

du höll mitt huvud i dina händer,
tankar och förstånd flydde mellan fingrar
och kvar fanns bara nätterna då vi
försvann in i varandra, glömde allt annat

du älskade aldrig
det bara brann som det brinner
i ensamma pojkar, jag vet allt om det

jag satt naken på knä framför sängen
och ärligt blå slocknade mina ögon,
blinda av förlust

"jag älskar dig", sa jag
"jag älskar dig, snälla lämna mig inte
snälla, snälla! snälla, kan vi träffas,
kan vi inte prata om det här,
jag behöver dig,
fan, jag behöver dig ju,
snälla lämna mig inte!"

vi pratade aldrig igen
du la på luren, jag satt naken framför sängen
och skakade dramatiskt som om jag var på film,
som om jag just blivit skjuten som ett djur i slowmotion.

jag gick runt hela våren och väntade på snö,
väntade på någon slags insikt,
på självrespektens återvändo









... det är höst nu