Nu har klockan slagit tolv
och Askungen har bråttom
slängkyss över axeln.
Rusar över bonat golv.

Hon ångrar att hon alls gick ut
fast klänningen var vacker.
Musiken gjorde henne yr.
Allt härligt tog ett hastigt slut.

Hon rusar nedför trappan
i farten mister hon sin sko
sånär hon tappat huvet med...
Sveper om sig kappan.

Hans ögon blänkte himmelskt blå
hon lät sig lätt förföras
och ledas runt i dansen
men hade inte tänkt det så.

"Du dumma Gudmor med din stav
allt detta vackra gjorde
men sans och vett jag miste
när du din gåva gav.

Jag borde inte drömma
och hoppas på ett annat liv
i askan hör jag hemma.
Prinsen kan jag glömma.

Det var i grevens tid jag sprang
kanske ingen märkte nå´t.
Aj, herrskapet får visst besök
hör själv, dörrklockans klang!"

Att öppna dörrn hon ilar
och möter så sin prins
en sko han har i handen.
De nås av Amors pilar.

Så slutar sagan som den ska
de båda får varandra,
Med klang och jubel och trumpet
Det var väl riktigt bra!