samma gamla måne
vakar samma gamla natt
och under världen bortom ljuset
ekar tunnelbanans skratt

du går ensam
känner kylan
som ett vaksamt paraply
och om du kunde
om du tordes
skulle du försöka fly

du gråter när det regnar
det är salt på stan inatt
och fastän gatljusen må trösta
verkar världen jävligt svart

det finns ingen hand att hålla
inget rör sig mellan hud och
trafiken rör sig långsamt
liksom högt fast utan ljud

för

samma jävla måne
vakar samma jävla natt
och under världen bortom ljuset
ekar tunnelbanans skratt

du går själv och du är ensam
ingen jävel ser dig nu
men mellan träden bakom husen
finns det någon just som du