En skallig man som heter 'Mark'
har tankar som 'lever bra'
jag tycker han verkar så stark
jag minns en av hans tankar idag

han satt och klappade på en sten
det var mormors på kyrkogården
sa att han tänkte på henne än
och saknade henne vid vården

han sa att det blir som ett hål
i en efter varje vän som man mist
om man förlorar många så
blir det till slut ganska trist

med sin långsamma dialekt,
och visdomsord som en prost,
sa han: Man blir ju med tiden
alltmera lik en ost.