Varför söka sitt kall
när meningen med allt ständigt ändras
man finner det, förlorar det
Man är lycklig och man är ledsen
Det går i vågor
och varför verkar det alltid som att när man väl släppt taget om något
så är det just då man börjar behöva det

Kärlek är intensivt
Men intensiviteten är något jag aldrig når
varför är mannen i mitt nuvarande liv
alltid mannen som lämnar mitt liv före alla andra
och då menar jag inte känslomässigt
för det sitter kvar
i månader efter
ett band som vägrar att gå sönder
som vägrar lämna mig när jag behöver det som mest
jag sliter och drar
kvider och skriker
men fast är jag
bandet med dig

När det långsamt börjar vittra sönder
sitter jag här
åter igen
Tycker synd om mig själv och hoppas du ska återvända
det som står skrivet om dig
det tar jag för givet handlar om mig

jag saknar dig
Det gör jag
Jag önskar inget annat än att ha dig här just nu
Men då tiden och avståndet har sin lag
så önskar jag nästan mer att jag bara kunde glömma
inse att det här kommer ingen vart

Hemskt att jag för första gången kände hur jag levde till hundra procent
saknade dig endast när jag inte var med dig
Saknar dig nu
igår
och för två månader sedan
jag vill bara ha dig här
Mer vill jag inte ens begära

Jag är trött på det här
Att ständigt vara den som väntar
väntar på att andra ska finna sin ro