Jag ställer mig frågan
Vad ger jag mig in i egentligen,
Om och om igen;

Att skapa en vänskap
Kan tyckas svårt
Men att ständigt slingra sig i frågan
Är detta vänskap eller något mer
tycks i andras huvuden vara en ofantligt mycket svårare fråga

jag ångrar mig
Jag vill inte längre att du kommer hit
Jag trodde allt var okej
Vi skulle prata som vänner
Umgås som vänner
Men vänner funderar inte på att kyssa en vän
Jag orkar inte
Orkar inte säga nej
Igen och igen och igen
Det gör för ont
Att ständigt tappa greppet om repet för att sedan bygga upp trådarna som gick förlorade i fallet
Jag orkar inte
Jag som trodde du förstod.

Förstod mig bättre än så

Huvudet slingrar sig
Jag kan känna ormarna i mitt huvud, som bonar och bankar
Hur ska jag denna gång kunna säga nej
Jag borde ha insett tidigare
Insett det som alla andra insett tidigare
varför sade ingen något tidigare
Och varför i hela friden drog jag ut på perioden

Jo, för vänskap är vänskap
Går det ens att skilja på kärlek och vänskap
Fråga mig inte, det verkar vara jag som är den skelande länken.