Från mitt fönster
vid skrivplatsen på jobbet
där jag sammanfattar natten

ser jag en evighetskö
av morgonens bilar
som låter sig slukas
av parkeringshuset.

Om jag anstränger mig lite
kan jag följa en enskild bil-
kanske den där gröna...
varv efter varv uppåt med blicken

och jag hoppas att en av dem
är den som tar dig hit,
min avlösare.

En aldrig sinande kö
av bilar som långsamt sväljs
i parkeringshusets hungriga gap.