jag tar tåget som går 16.55 från stockholm

det är tre timmars resa till snö, skogar och allra käraste syster

en alternativ tillvaro förskonat fri från karriärhets och tolvtimmarsdagar

där avsaknaden av god smak och pengar kvar är

mer regel än det motsatta i min hemstad

jag lär mig en låttext utantill som handlar om just nu, sen är jag framme

you did what you did to me/now it´s history I see/here´s my comeback on the road again/

vi möts på stationen i falun, kastar snöboll i tre timmar och går sedan ut med gayvänner på Harrys

här finns inte en metrosexuell man så långt ögat når, bara sådana som fortfarande tror att det är en komplimang att nypa en tjej i rumpan, ett sorts dejtande om man så vill

jag får strategiskt ställa mig mellan syster och en i rött, annars smäller det.

jag och flickan i svart garvar, beställer några öl till, dansar latino-dance. jag förvånatstirrar på lockarna i nacken och undrar var all hetta kommer ifrån när allt är så mjukt?

hennes händer på mina händer på hennes midja kanske, som hon lagt dem där och när hon inte snurrar mig varv på varv, glider nära med runda höfter,

ler och glittrar

på terassen säger jag att hon är söt och hon frågar om hon får vibbar av mig, elektriska stötar som av ålstim

jag rodnar, svarar ja fast jag vet inte hur eller varför, men det är ett ja

hon lyfter pläden till skydd för regnet, ger mig ett bloss på ciggaretten och kysser mig försiktigt,

och frågar om det är ok, att vi bara kysser varandra lite försiktigt just nu

jag som aldrig smakat hallonläppar eller strukit locken från en 20-talsbob ur någons panna, vetat att hud kan kännas som kaninpäls eller hållit om så tunna axlar,

jag undrar vart all våldsam hetta kan komma ifrån när allt är så mjukt, men jag kysser tillbaka, och sparvflickan ler och glider med läpparna över nacken, pressar närmre -

på natten drömmer jag om exotiska tågvagnar möblerade med rottingmöbler

det finns ingen mat men det finns papegojor

vad betyder det? jag somnar om klarvaken och drömmer vidare

på väg hem till stockholm passerar jag hennes hemstad

och jag tänker att jag lever mitt liv som gamla tiders sjömän alltid levt det

med en ständig resa någonstans och en kärlek i varje stad

alltid ofullbordad