Ett foto från en dåtid
som kändes helt nyss
gjorde om till forntid
mitt liv.

Vad vi var unga
och tänk så små-
hur klarade vi av allting
då?

Inuti mig själv
känner jag mig ung
men när jag ser på bilderna
vill jag gråta.

Vart tog tiden vägen?
Hur kunde jag glömma allt?
Varför lät jag dagarna
bara glida iväg?

Jag minns att det var svårt
att klara ut vardagen då.
Nu kan jag se tillbaka
och trösta mig.

Jag ska sätta upp fotot
inte för att plåga mig
utan för att minnas-
Detta var också jag.