Jag vattnar tårar i jord
och trampar cementplattor
i glädjes yra

Dina skratt sänker mig åter
i krampers yra mellan tid
och Fenix uppståndelse

Känner mig så nära
på den jord som skakar
försakar

förflutna minnen
utsmetade i ett askfat
av gräddade kolor

Hallonkyssar på längtande läppar
smekta höfter under solvarm himmel
betraktad av dina blå