Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
forts. på föregående


Om att ha hunnit fram

Porten öppnas i mörkret
frågande tittar ett ansikte ut
- Var det någon där?

Bultandet hördes så svagt -
kanske var det ingen?

Jo, där intill muren i skuggan
ligger ett otympligt bylte.


Från båren hörs ingen klagan
men en gäll liten skrikig stämma
och hosta.

Ur de mörka yllekläderna
lyser ett vitt ansikte fram

en ung kvinna, ett barn bara, är det
och hon sover.

Så slår klara ögon upp mot taket
och flickans första fråga:
- Min syster..?

Somnar sen om med ett leende
vid orden: - Hon lever!




Fri vers av Åsa Gustavsson VIP
Läst 104 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-05-22 09:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Åsa Gustavsson
Åsa Gustavsson VIP