Bara drömt den,
glömt den,
skönjt den,
segrande över askan
i spåren
av elden
binder den marken
som spindelväv
av gröna trådar
och blommar,
lockar,
insekter, kom
och bär med er frön,
liv till tom mark,
fertilitet
till det sterila,
nya plantor,
för kan jag
så kan de.

En Noas duva
fann först
efter förödelsen
i askan
brandnävans
rosa kalk.